Självrespekt är att acceptera mig själv

Det här är för mig en tuff värdering att ha i mitt liv. Att känna acceptans för mig själv och min omgivning oavsett tillkortakommanden. Det är inte lätt. Många gånger vill jag anpassa mig till andra så att jag nästan tillintetgör mig själv. Jag försvinner. Jag går in i en annan människa eller situation utan egen integritet och person. Allt för att bli accepterad av andra.

Att ha ett accepterande förhållningssätt till livet är också för mig att vara fördomsfri. Icke dömande. Hur lätt är det när jag ständigt bombarderas med olika åsikter från omgivningen och samhället i stort. Jag vill inte bli bedömd på felaktiga grunder men jag är snar på att bedöma andra. Jag vill inte bli dömd på förhand utan en chans att visa vem jag är men jag är snabb på att döma andra. Varje gång jag dömer, bedömer, värderar eller sätter en etikett på en annan människa så gör jag det mot mig själv.

Jag kan bara ge det jag har

Självacceptans är nyckeln för mig i att ha ett accepterande förhållningssätt, dvs. jag accepterar mig själv för den jag är. Ju mer jag lär känna mig själv desto mer kan jag acceptera mig själv. Ju mer jag accepterar mig själv desto mer kan jag acceptera andra. Ju mer kärlek och respekt jag visar mig själv desto mer kan jag ge det till andra.

Livet har sina toppar och dalar och att ha en accepterande livssyn gör att jag kan ta mina motgångar på ett lättare sätt. Det förtar inte allvaret i dem men jag kan hantera dem på ett enklare sätt. De ställer inte till med skada i mig så som det gjort en gång i livet. För mig leder acceptans till harmoni.

”Accepterande förhållningssätt visar jag genom att inte avstå själv från att söka förändring i svår situation, utan jag visar mig själv kärlek och väljer att se både min inre och yttre verklighet utan att fly eller döma den. Samma sak visar jag dig.”

Hur visar du acceptans till dig själv?

Sat Nam,