Gör sann kärlek oss modiga?

Sann kärlek får oss att vilja växa som människor och individer medan kravfylld kärlek gör så att elden falnar och skapar lidande. Utmaningen är att våga se sin egen del i kärleken och ta ansvar över sina tankar och ändra förhållningssätt. Det är inte förrän då vi människor kan skapa balans och harmoni i våra relationer.

Jag träffade en man. Hur spelar inte så stor roll utan det var mera kraften i vårt möte. Känslor jag trodde jag inte besatt blossade upp och jag fick uppleva åtrå och passion. Viljan att ha en annan människa var så stark och full av begär; det var en eld som krävde ständig tillförsel av bränsle. Detta höll givetvis inte i längden. En sådan kärlek som är fylld med krav och villkor gör så att elden falnar. Ett maktspel om vems behov som ska uppfyllas först och det sorgliga är att det inte finns några vinnare. Endast två själar som törstar efter den sanna kärleken.

Tre former av kärlek

En vän skickade över en länk där Pake Hall, mångårig zenbuddhist, reflekterar i radioprogrammet “Vid dagens början” över den sanna kärleken. Han nämnde tre stycken former av kärlek; den känslosamma, den sensuella och den sanna. De första två är likartade i och med att de är villkorad kärlek, medan sann kärlek är utan gränser och skapar glädje.

Villkorsbaserad kärlek, där två själar möts och upplever att de har all rätt i världen att kräva att den andra ska uppfylla ens behov eller att ta hand om ens rädslor, kan inte annat än att skapa lidande. Den kärleken är hämmande och hindrar förmågan att utvecklas i sin potential. Medan sann kärlek får oss att vilja växa som människa och individ. Kärleksfullt och med medkänsla ger vi lycka, glädje och harmoni utan att förvänta oss någon motprestation. Vi gläds och känner lycka med den andre och har jämnmod över att kärleken finns kvar även när det känns svårt.

Kärleken är föränderlig

Enligt mitt sätt att se på det, är att gränsen tunn mellan dessa kärlekar. Jag vandrar ständigt mellan dem och det är inte först förrän jag fastnar övervägande i de villkorsbaserade som det blir destruktivt; ofta baserat på min rädsla. Kärleken är föränderlig och måste så få vara om den ska växa. Den kan utvecklas eller förtvina men aldrig bestå i sin ursprungliga form. Rädslan över att mista det jag har eller mista begäret över det jag tror mig behöva gör att jag håller mig fast i mönster som inte är bra. Ofta relaterar jag till andra människor i min omgivning när min egen rädsla för förändring tar fotfäste. Jag ser inte min egen del i skådespelet och fastnar i tankar som inte för mig framåt.

Utmaningen (eller möjligheten) i allt detta är att se mig själv, ta ansvar över mina tankar och förändra mitt förhållningssätt till kärleken. Jag gör det sakta och låter insikter i hur jag agerar som människa få komma till mig och göra dem till min sanning. På så sätt är jag övertygad om att finna sann kärlek och att kunna leva i balans och harmoni.

Att känna sann kärlek börjar inte hos någon annan – utan hos mig själv.

Sat Nam,