Nyåret innebär alltid nyårslöften… eller?

Jaha, nu är det dags för nyårslöften… igen. Tidigare i mitt liv så angav jag, nästan högtidligt, löften som skulle införliva ett lyckligare och bättre liv. Jag skulle gå ned i vikt, bli hälsosam och äta bättre mat, tjäna mer pengar och äntligen jobba med det där jag ”vill”, bli en lyckligare människa och bättre mamma och hustru, skaffa mig långt hår och putläppar… eller vad som… men det resulterade alltid i att jag fortsatte att gå i samma gamla hjulspår. Det jag inte fattade var; att om jag anger ett (nyårs)löfte så måste jag också planera, fokusera och målmedvetet gå mot det också. Det räckte liksom inte med att endast ange löftet… duh…

Inga nyårslöften inget brutet

Tur att jag blev äldre och fattade; att om jag inte anger några nyårslöften behöver jag heller inte hålla dem, och då resulterar det heller inte i den självbesvikelse i mig när jag inte uppfyllde min egen förväntan. Så när nyåret kom och det var löftesdags så angav jag noll löften. Inget att sträva emot, inget att skapa, bara vara och inte göra ett skit. För då behöver jag inte skämmas inför mig själv att jag bryter mina egna löften. Och det resulterade i att jag fortsatte att gå i samma gamla hjulspår… Det jag inte fattade var; att om jag inte heller har någon vilja eller ambition i att skapa något i livet så händer det heller ingenting. Det räckte inte med att inte ange löften till mig själv och sedan fly genom ursäkten i att jag inte angett något löfte…

Tröttsamt och krångligt att å ena sidan ange löften till mig själv och bryta dem och känna skuld och skam och andra sidan inte ange något och leva så som jag alltid gjort och inget händer. Lite stressande om man säger så. Men längtan inom mig… den fanns där. Längtan om ”något annat”, det där odefinierbara, det där som lovade guld och gröna skogar … bara jag kom på vad det var jag längtade efter.

Planering för fokusering

Nyårslöftens vara eller icke vara – det är frågan. Nu är det självklart att jag på nyårsafton anger ett löfte till mig själv. Men de är så väsensskilda från hur jag uttryckte dem tidigare i mitt liv. De är mer fokusinriktade eftersom jag tycker att ”löftet” ska få leva hela året. Året får ett fokus, en vision – som jag sedan sätter ett eller flera mål till. Målen i sig får aktiviteter. I min kalender (en rosa filofax – I’m sooo analog) sätter jag sedan en planering för 3 månader, 1 månad och 1 veckoplan. Fördelen med att jag planerar mitt ”uppfyllande av löften” är att jag kan reglera aktiviteterna efter hur mitt liv är just då – vilket betyder för mig att inte skjuter upp saker och ting… utan jag får dem utförda… eller så hamnar de medvetet i malpåse för att livet sa så.

Sat Nam,