Flyttkartonger för en flyttfågel

En flytt för en ny början?

Det sägs att en människa flyttar tio gånger i sitt liv. Om det är sant eller inte förtäljer inte historien, men om det är det – då har jag en gång kvar att åter igen packa mina kartonger och låta lasset gå. Som en flyttfågel.

Senaste flytten, 2012, var en flytt precis som så många andra. Men ändå inte. Denna gång var det den sista, precis som gången innan. Nya drömmar skapades för att ersätta de gamla. En ny början, en ny start. Kartonger hade packats och staplats på varandra. Torn efter torn. En, två, tre, tio, femton; jag tror att jag slutade att räkna efter ett tag. Det skulle bli tungt ändå.

Den flytten gick förhållandevis smärtfritt. Men jag kommer ihåg vakuumet som infann sig efter att allt var klart. I veckor hade förberedelser skett. Energi hade laddats bara för att sedan landa i ett tomrum. Ett tomrum som åter skulle fyllas med kärlek och värme. Nya drömmar skulle få slå rot. Nya möjligheter odlas. En ny framtid skulle skapas. Ett avslut skulle bli en ny början.

Och en ny början blev det. Och en fortsättning. En fortsättning på det gamla men ändå med förändring. En ny början med möjligheter som inte hade fått gro tidigare slog rot och började växa. Jag trivs otroligt bra där jag är nu i livet, både själsligt och fysiskt. När jag ser tillbaka på flytten som var så känslomässigt svår och kantad med sorg blir jag så förundrad över hur väl det gick ändå. Det fanns, och finns, ett ljus i varje tunnel.

Livet är för mig cirkulärt, som en sprial. Händelser och skeenden har sina start och mål – och dessa går in i varandra, som nästlade ödestrådar. Varje händelse har en koppling till varje val jag gör. Ibland är det tungt. Ibland är det lätt. Men med ständig rörelse. Med god energi – så länge jag är sann mot mig själv.

När nästa flytt sker får framtiden utvisa. Kanske blir det till ålderdomshemmet. Kanske blir det till något nytt. Jag låter universum nästla de trådarna.

Sat Nam,

Comments are closed.