Att vara sin egen vägvisare

Värdering, att ha en personlig livsuppfattning eller inre vägvisare som guidar mig i livet. Som väger för- och nackdelar och hjälper mig i mitt beslutsfattande. Jag ser mina inre värderingar som min personliga energibank. När jag börjar hamna på villospår i livet, dvs. bli energidränerad och utmattad, så har det oftast visat sig att jag levt mot mina egna värderingar. Mina beslut, mitt beteende och mina val har gjorts utifrån ett annat perspektiv än vem jag är.

Det tog en långt tid innan jag ”hittade” mina värderingar i livet, eller att jag förstod att jag hade några. En rejäl livskris var tvungen, för mig, att ske. Det var inte förrän då jag upptäckte att tex. min dåvarande arbetsgivare och mina värderingar inte fungerade ihop. Det var en nyhet för mig. Tidigare tänkte jag att arbetsgivare tog hand om ”allas” värderingar, eftersom jag var med på åtskilliga workshoppar i värderingsarbete som jag bidrog i med lust och glädje. Men när det var dags för förändring så skildes värderingarna åt från både arbetsgivare och anställda. Det blev kaos och jag tappade bort mig själv.

Följ ditt hjärta

Min uppfattning är att följa sina värderingar är att följa sitt hjärta. Som företagare är det en balansgång. Ibland kan jag känna mig förvirrad i den djungel av rädslor som styr i vårt samhälle. Rädsla för att inte få in tillräckligt med pengar. Rädsla för bokföring, moms, skatt och annat myndighetsupplägg. Rädsla för att inte få tillräckligt med kunder. Rädsla för att inte veta hur jag bygger upp mitt varumärke. Rädsla hit och rädsla dit. Rädsla för att följa mitt (företags)hjärta. Rädsla för att bryta rädslan… så förvirrande.

Jag vill ha med mina värderingar i mitt företag. Därför har jag listat några under Etiska riktlinjer och jag försöker göra mitt bästa att följa dem. Under en serie av blogginlägg tänkte jag resonera kring mina valda (företags)värderingar som också speglar mig som människa. Varför jag tycker de är viktiga, vilken energi de ger mig och hur jag agerar efter dem.

Sat Nam,