Samtalet är som en dans

Den enda information jag har att tillgå när det gäller min klient är, förutom bokningsbekräftelsen, eventuell information om vad hen vill ta upp i samtalet och arbeta mot. Kanske har jag träffat klienten tidigare eller så är hen en ny bekantskap. Men i övrigt så är varje möte ett blankt blad. Det ger mig väldigt lite att gå på och så ska det vara tycker jag.

Att ha ett dynamiskt, kreativt och tillitsfullt samtal är en konstart. Det är som en dans, ett energiutbyte, i ett möte mellan två människor. Innan samtalet börjar har jag bara min sanning, mina fötter att stå på. Det är det enda jag kan starta med. Men sedan när mötet är igång sker det en förändring. Jag får en ny uppfattning och dansen tar sin början. Jag får ta del av min klients berättelse och tillsammans för vi vår berättelse framåt. För det blir vår berättelse; även om det är klienten som är i fokus och jag är endast en danspartner.

Att vara medveten om det omedvetna

För mig är det viktigt att jag inte har förutfattade sanningar och därför startar jag gärna med så lite information som möjligt i utvecklande samtal. Anledningen till det är, att jag har med mig en del av mig själv, min historia och min livserfarenhet in i samtalet. Detta följer med mig i allt jag tar mig an i livet, eftersom jag är jag. Men genom att vara medveten om att det finns i mitt omedvetna, kan jag lättare sätta klientens livsberättelse i fokus. Jag vet med mig att jag finns med som en danspartner i samtalet och kan därför lättare lyssna och ta emot min klients budskap. Det som jag sedan lyssnar på bearbetar jag via mina sinnen och ger det tillbaka, utan att min egen livshistoria sammanblandas med klientens. Det blir som en spegling där klienten är den som har facit.

Så här arbetar jag med samtal. Det är ett energiutbyte där både kropp, sinne och själ är med. För mig går det inte att utesluta det ena för att ge plats åt det andra utan ett samtal är en följsam helhet. Vi dansar tillsammans.

Sat Nam,

PS. För dig som vill läsa en bra bok om samtalskonst så rekommenderar jag “Människan är en berättelse” av Clarence Crafoord