Att våga se egots sötma

Det här med ego. Jag har ett ego som vill bli bekräftat. Det bedömer gärna mitt värde som människa via t.ex. lönekuvertet. Likställer hög lön med egenvärde. Men samtidigt gör den mig sjuk. 

Jag bytte jobb efter en omorganisation. Ansåg att dåvarande arbetsgivare inte följde sina värderingar mot sina medarbetare. Hade inget emot omorganisationen i sig, den var nödvändig men det som jag reagerade på var att alla behandlades inte lika. Den nya organisationen byggdes upp med vem du hade i ditt nätverk. Vem du var kompis med.

Sökte nytt jobb och efter ett antal intervjuer så kom lönediskussionen. Det gick bra. Mycket bra dessutom. Så bra att mitt ego nästan sprack. Jag kände mig betydelsefull och uppskattad. Väl på plats och med ny lön som gav mig möjligheter att spendera kändes bra. Tills verkligheten kom ikapp mig. Mina förväntningar på ny arbetsgivare kanske inte var som jag tänkt. Hög lön med den frustration jag kände gjorde mig trött. Och sjuk.

Min privata telefon ringde och en rekryterare säger sig ringa från Headhunter-företaget AB. Hon har sökt mig med ljus och lyckta eftersom hon fått en rekommendation av någon för mig okänd. Hon talar gott om företaget som vill anställa. De har värderingar säger hon. Människovärde. Det känns när man besöker dem säger hon. Och jobbet är fantastiskt. Utvecklingspotential. Mitt ego skriker – jaaaa – ta jobbet skit i vad det är. Min rädsla säger – mnja – inte kan väl jag ta en sådan tjänst. Mitt mer mogna jag beslutade sig för att – skicka över något som jag får läsa. Jag är långsam, jag vill tänka.

Egot ligger alltid och lurar inom mig. Det är en nödvändighet inom oss människor att det finns. Utan egot överlever vi inte. Men jag vill inte vara slav under dess sötma. Det hämmar mitt liv. Det gör att jag väljer fel väg i livet. Jag vill leva ett liv där min vilja är det som styr – inte mitt ego.

Sat Nam,